Hyundai och Sophie Odelberg mot nya äventyr

Cykla, springa och tälta i Funäsfjällen

Jag har alltid haft mitt hjärta i Årefjällen. Åre är mitt hemmaberg. Där har jag varit sedan jag var barn och även bott i byn under perioder. Att andra fjäll skulle kunna konkurrera hade jag inte tänkt mig. Det var inte förrän jag för några år sedan blev introducerad till Funäsfjällen som jag fann en ny kärlek. Det tog ett tag, inte som en blixtförälskelse, men när jag för första gången fick ta mig runt och utforska fjällen på cykel fick känslorna spel. 43 mil av stigar över oändliga, böljande fjäll med utsikt som får dig att tappa andan. Snirkliga, lekfulla leder där ingen är den andra lik och allt så lättåtkomligt. Det tog inte 2 timmar att komma upp på fjället, man var redan där från platsen bilen parkeras. Så fritt, så lekfullt och så lite folk. Ja äntligen fjället för sig själv.

Syltraversen / Jämtlandstriangeln

Sylarna är verkligen en plats jag inte får nog av. Ett alltid lika enastående vackert område, sommar som vinter, i bra/dåligt väder och som alltid ger mig fjärilar i magen. Sylarna är ett bergsmassiv på gränsen till Norge, nära Åre. Det sammanlänkas av 3 toppar; Templet, Storsola, Storsylen och Lillsylen, vilka skapar en 1 mil lång kamklättring med fantastisk utsikt. Klättringen är inte särskilt svår, men bör inte göras utan guide om man aldrig har klättrat förut.

Är man inte klättrare så är området med sina makalösa vyer, lika fint att vandra eller springa i. Vill man inte tälta är Sylarnas Fjällstation toppklass med fantastisk mat och logi. Att det också är en av mina favoritvägar att köra bil mot Storulvån, där vandringsleden mot Sylarna börjar, är ett extra plus i kanten.

Nordnorge

Sverige och vår otroligt vackra natur i all ära - men det finns en plats som får mitt hjärta att klappa lite extra. För några år sedan var jag för första gången i Nordnorge. En resa jag spenderade på en segelbåt längs Norges dramatiska fjordar och som sedan dess har gjort ett djupt avtryck i mitt hjärta. Att det skulle ta över 25 år av mitt liv innan jag skulle förstå hur makalöst vackert Norge är med landets aldrig sinande tillgångar till äventyr, skäms jag över. Man behöver inte alltid resa över hela jorden för att få uppleva något fint som skänker minnen för livet. Ofta finns de närmare än man tror.

Det spelar nästan ingen roll vart i Nordnorge du är - allt är vackert. Vägen du kör på, bergen som kastar sig upp ur havet, de kritvita stränderna, det turkosa vattnet, ja allt. Jag har spenderat mest tid i Lofoten och det är som en stor lekpark för vuxna. Det är som den perfekta hybriden med tropikernas vackra sandstränder, Medelhavets surf-spots och Chamonix dramatiska bergstoppar på samma plats. Kan det bli bättre? Det går att surfa, löpa i bergen, klättra, cykla och dyka. Vad mer behöver man? Lite senare i sommar kanske Norge öppnar gränsen igen och då ligger äventyret bara en bilresa bort.